Stänga av hjärnan lite.
Bara liksom bli av med allt. Slippa tänka över huvud taget.
Sen vakna igen när det behövs. Typ på måndag när skolan börjar. Det hade varit skönt.
För på vardagar gör jag ju någonting, då går jag i skolan. Då kan man iallafall tänka på något annat rätt mycket.

Men helgerna...

Nej usch. På helgerna är det ända jag gör tänker. Det har faktiskt varit skönt några gånger i slutet av sommarlovet och början på terminen. Fram tills för några veckor bara faktiskt.
Nu är helgerna bara jobbigare. Visst finns det glädje moment. Men inget jag kommer minnas. Men det jag kommer minnas är att jag bara sitter och tänker. Fram och tillbaks argumenterar jag. Fastnar på något och tänker lääänge på det. Sen kommer jag vidare när jag kommer på en annan detalj. Men efter det så leder det bara tillbaks. Och sen blir det bara en ända lång cirkel av tankar.

Denna cirkel blir bara längre och längre ju fler helger som går, för då blir det mer och mer att lägga in i cirkeln.
Ett ord, en tanke, en mening, ett väntande...
Allt blir bara längre och längre, och om jag inte visste att det är mindre än 20 dagar kvar tills jag kanske kan få vissa svar. Då hade jag inte klarat det så mycket längre.